Viltspår

Förra helgen gick Gråbo sitt första viltspår och det var något han verkligen gillade. Jag och Annelie (som är så snäll och hjälper mig) bestämde därför att vi skulle prova ett längre spår nästa helg. Dagen efter skadade Gråbo sig, fick ett djupt jack i trampdynan av något okänt trubbigt föremål. Jag trodde därför inte det skulle gå att spåra, men efter en vecka i nästintill total stillhet, var Gråbo så rastlös att han klättrade på väggarna hemma. Eftersom han inte längre haltade, tänkte jag att det säkert skulle gå bra att spåra.

Söndag morgon träffade jag Annelie och vi la ett spår åt Gråbo. Dagen innan hade Annelie lagt ett spår åt sin egen whippet Runa och under tiden Gråbos spår fick ligga till sig, gick vi spåret med Runa. Det var väldigt intressant att se en mer erfaren hund jobba. Även om Runa denna dag var lite okoncentrerad, så märktes det tydligt hur duktig hon är. Sen var det Gråbos tur och nu var det spännande, skulle han komma i håg vad vi pysslat med förra helgen.

Vi traskade iväg till spåret och jag bytte från halsband till sele. Gråbo studsade direkt till och blev på hugget. Vi gick fram till spårstarten och Gråbo nosade intresserat. Sen satte han igång, med nosen i marken spårade han i rask takt. Ungefär halvvägs hade jag lagt spåret över en del ris, men där ville inte Gråbo gå över. Han gick därför runt och nämen var är spåret? Man såg hur hans hjärna jobbade för högtryck. Han letade sig tillbaka åt höger och hittade spåret igen. Oj, oj, oj nu blev han ivrig och glad, resten av spåret gick klockrent i god fart. Klöven hittades och allt var frid och fröjd. Stort TACK Annelie för all hjälp idag och fina bilder.

Sen körde vi hemåt för att förbereda för besök. Kl 13 skulle nämligen Anette och Gråbos bror Smokey komma och hälsa på. Vi hade bestämt att vi skulle gå en lång, härlig skogspromenad, men eftersom jag inte ville överanstränga Gråbos tass, fick han stanna hemma. Jag tog bara med "gamlingarna" Fänkål och Hassel. Det blev en skön promenad och Smokey fick chansen att träna sig i konsten att gå fint, även när andra hundar är med. Tyvärr glömde både jag och Anette att ta med kamera, så inga "bildbevis" finns. Väl hemma igen fikade vi. Stackars Gråbo ville så gärna leka och busa med Smokey, men tyvärr fick det va´ så denna gång. Vi hade jättetrevligt tillsammans ändå och vi hoppas att vi snart kan ses igen.

Nu är vi trötta allihopa efter en rolig och händeserik dag.