söndag 27 januari 2008

Jag gillar blått???

Ta en titt på denna bild. Jag har jeans, blå såklart. Min bil som syns till höger i bild är blå. Gråbo är blå (och vit). Huset vi bor i är blått. Och jag som alltid säjer att min favoritfärg är röd, hur går det ihop egentligen?

fredag 25 januari 2008

Totalt oinspirerad

Ja, så känner jag mig just nu. Kan inte långa, tråkiga Januari vara slut snart. Inte blir det bättre av att solen knappt har synts till på månader, bara grått och mulet dag ut och dag in. Varje dag får man ta sig i kragen för att få något vettigt gjort. Livet går mest sin gilla gång och inget dramatiskt har hänt sen inlägget med pipen. Bilen har varit på besiktning och gick igenom utan anmärkning, SKÖNT! Den blir ju 10 år i år. I höstas bytade vi bromskivor och kamrem. Vi fick också köpa både nya vinter och sommardäck, så det blev en del pengar på bilen i fjol, men å andra sidan så är det ju bara normalt slitage, som man får räkna med. I övrigt går den som en klocka. Jag är så glad för min fina bil :-D Många roliga minnen har jag från alla resor vi gjort med hundarna runt om i Sverige.

I veckan var jag hos Maria Groth. Valparna efter Silver och Fendi skulle vaccineras, besiktigas och chipsmärkas. Jag var med som assistent. Detta innebar egentligen bara att hämta rätt valp i valphagen och hålla ordning på alla papper, men det var väldigt roligt att få vara med. Valparna var jättesnälla och lugna. Jag undrar om det är lugnet före stormen?? Gråbo har ju inte direkt varit lugn av sig. Vi brukade skoja att han var som 2 Fänkål o Hassel tillsammans. Samtidigt så utvecklas han hela tiden och jag märker stor skillnad, han är lugnare nu jämfört med i somras.

Nu ska ni för en gångs skull få frossa i hemska bilder. Jag kan säja att bilderna gör inte ens skadorna rättvisa, det såg mycket värre ut i verkligheten!

Skadorna uppkom när jag trillade i vår trappa, på väg ner. Direkt när jag dunsat klart och landat nere i hallen, kände jag hur det blixtrade i fingret. I ren instinkt kastade jag mig in på toaletten och fick med tvål och lite våld av mig mina ringar. Fingret var svullet jättelänge, flera veckor, men till slut tröttnade jag på att vara låtsasogift och krängde på ringarna igen. Leden är fortfarande inte återställd och ringarna sitter som berget, så det blir till att fortsätta vara gift ;-D

Ca 1 månad efter fallet i trappan var det dags igen. Denna gång trillade jag över ett soffbord och landade på bordskanten. Jag fick förmodligen en spricka i revbenet för det gjorde väldigt ont att andas första veckan. När jag så äntligen tyckte att det började kännas bättre, så åkte jag på en rejäl förkylning med långvarig hosta och det var inte kul för lilla revbenet. Nu har det gått en månad och allt känns bra igen. Det har varit en jobbig höst med mycket sjukdomar och skador och känslor som åker berg o dal bana. Hoppas det är slut på tråkigheter nu.

onsdag 23 januari 2008

Gråbo kopior

Hittade en länk till en uppfödare i USA med färgstarka whippets. Dom är skrämmande lika Gråbo och hans syskon, trots att dom inte alls är släkt med varann. För att se klicka här!

söndag 13 januari 2008

Ystad by the Sea + berättelsen om en försvunnen pip

Nu kan jag bara varna för att det kommer att bli ett långt inlägg igen. Det hela började i fredags. Jag har varit genomförkyld och sängliggande hela veckan. Ja, någon liten promenad runt kvarteret har det blivit, men annars har Anders fått sköta rastningen. I Fredags var så Gråbo något vild och rastlös av sig. Han hade ju inte fått springa lös på flera dagar!! Vi bestämde oss för att åka ner till Sövde tillsammans. Allt gick bra och vi kom hem med 2 trötta och nöjda hundar. Lugnet varade tills det var dags för kvällspromenad. Var är pipen?? Pipen är för dom som inte vet, Gråbos favoritleksak och det går inte att gå promenad utan den.

Vi letade och letade i huset, men till slut inser jag att vi måste ha tappat den i Sövde, ute på ängarna där. Jag får i detta läge skylla på feber, hur kom jag annars på idén att ta med hundarna plus en ficklampa och åka ut i bäckmörkret för att leta efter pipen. Jag visste så pass mycket, att den försvunnit någon gång på slutet av rundan, så jag tänkte att jag går från vägen och fram till fältet tar slut och tillbaka. Det hela lät väldigt logiskt hemma i Blentarp, men när jag kom fram till Sövde insåg jag hur MÖRKT det är på landet. Nåja, hade jag nu kört dit så fick jag väl göra ett försök.

Jag tog Gråbo och ficklampan, Fänkål fick gå lös. Efter en stunds traskande var vi vid slutet av fältet och ingen hittad pip. Vi vände och började gå tillbaka mot bilen. När vi är ca 100 meter från bilen markerar Fänkål något. Jag rusar dit med ficklampan och JIPPI, det är pipen! Min duktiga gammelman är visst inte helt pensionerad än. Glad i hågen kör jag tillbaka till byn. Som bonus så blev ju hundarna rastade också ;-D

Dagen efter, på Lördagen sitter jag och funderar på gårdagen och kommer fram till att det är väldigt dumt att bara ha en pip. Denna speciella pip inköptes på ÖB i Ystad för nån månad sen och har jag tur säljer dom fortfarande sådana. Vädret är rätt hyfsat, så jag bestämmer mig för att slå två flugor i en smäll och ta med Gråbo på en strandpromenad vid havet. Det är härligt där, havet dånar i öronen. Det är som vanligt mycket folk som promenerar, fast dom flesta går uppe på gångvägen och inte nere vid vattnet. Vi möter ett par med en söt lurvig valp. Han heter Jackson. Gråbo och han busar så sanden yr. Vi hinner även en sväng på stan innan jag kör bort till ÖB. Där inhandlas 2 nya pipisar att ha i reserv plus 2 påsar grisöron. En helt och hållet hundshopping runda blev det.

TACK!

Alla ni som har ringt, mailat eller på annat vis hört av er.

För alla värmande ord
För alla kramar
För att ni finns där
För att ni ger mig styrkan att gå vidare

Döden är inte slutet – Det är bara början på en ny resa…

måndag 7 januari 2008

Livet går vidare

fast inget är längre detsamma. På dagarna går det för det mesta bra och jag har sakta kommit tillbaka i gamla rutiner. Numera klarar jag att gå promenader igen. De första dagarna klarade jag ingenting, låg bara i sängen under täcket och grät i stort sett konstant. Jag var helt i chocktillstånd. Min mamma och min bror turades om att komma hem till oss och hjälpa Anders med hundarna. Tur att man har en så pass engagerad familj och vänner som ställer upp i alla situationer.

Nätterna är fortfarande otroligt jobbiga. Jag sover jättedåligt och har hemska mardrömmar. Jag drömmer att vi kämpar för att rädda Hassel, men vi misslyckas varje gång och när jag vaknar med ett ryck, så hoppas jag ändå varje gång att det bara var en dröm och att han ska ligga där bredvid mig och sova som vanligt. Att gång på gång tvingas inse att det inte är någon hemsk dröm, utan att han verkligen är borta för alltid är jättejobbigt och jag ligger ofta vaken och gråter efter dessa drömmar. Det är så tomt, så tomt i huset utan honom.

Hassel var en sån oerhört stor personlighet. Han visste att det var han som var kungen och vi andra hans lydiga tjänare. Exempelvis så vägrade han att dricka "gammalt" vatten. Var han törstig, så ställde han sig vid vattenskålen och skällde tills någon kom och fyllde på med nytt friskt vatten. Även om han styrde och ställde en hel del, så upplevde jag aldrig honom som någon jobbig hund, tvärtom han gav så otroligt mycket tillbaka. Vad man än hittade på, så hängde han glatt med och han tycktes alltid vifta på svansen. Han var mitt eget lyckopiller, särskilt i perioder i livet som inte var så lyckliga.

Fänkål och Gråbo verkar ta det hela bra. Dom äter rätt dåligt, men ingen av dom var speciellt intresserade av mat förut heller och utan konkurrens, så verkar dom inte bry sig. Dom är väldigt lugna och tyr sig mycket till varann. Hassel var ju den självklare ledaren i flocken, så kanske dom är passiva och väntar på att han ska komma hem igen? Eller så är det för att vi är så ledsna som dom är lite dämpade.

I ett försök att pigga upp mig, så åkte jag, Annelie och Malin till Maria Groth och tittade på Fendis valpar. Det var jättetrevligt och det blev många timmars hundsnack. Jag fick också lite "terapi" av att få gosa med söta små valpar, även om jag tror att det kommer att dröja ett bra tag innan jag orkar skaffa valp igen. Jag måste först o främst orka med dom jag redan har och jag känner mig inte som någon bra matte för tillfället.


Gråbo gör sitt bästa för att muntra upp matte!