Efter det var det dags för promenad i vanlig ordning. Vi gick en lång runda i skogen b.la genom Simontorpshägnet. Där mötte vi en joggare och en flock hjortar på samma gång. Vi lät joggaren passera och stod sen kvar en stund och njöt av de vackra hjortarna. Jag tycker det är så härligt att få vara så nära naturen. Efter ca 1 1/2 timmes promenad började vi närma oss hemmet och inte ett enda hundmöte idag. Det närmsta vi kommit var 2 hundar som stod och skällde ut oss bakom en altandörr i glas. Gråbo tittade på dom, men brydde sig inte. När vi är ca 5 minuter hemifrån, dyker en hund plötsligt upp bakom ett hörn, lite längre fram på vägen. Som om inte det var nog, så är det en terrier (borderterrier denna gång) som börjar vrålskälla. Gråbo stannar och stirrar på hunden, men ingen spänning syns i hans kroppsspråk. Han står lugnt och avslappnat och bara betraktar. Efter en halv minut eller så, bryter han själv av och vänder sig mot mig. Överlycklig matte och godisregn till Fänkåls stora förtjusning. Han får ju också godis för rättvisans skull, även om han inte tränar något.
Jag börjar inse att helgens träning har gett otroligt mycket. Jag tror nyckeln till hela framgången, var just det att vi verkligen fortsatte träna, tills han var helt avslappnad. Innan har det varit så, att vi inte mött så många per dag och dom få möten som då skett, har blivit avgörande för resultatet. Ett misslyckat möte har vi inte kunnat följa upp, utan det har lagts till i bagaget. Till slut blev ju dom misslyckade mötena fler än dom lyckade och det blev en negativ spiral.
Avslutar inlägget med ytterligare en bild från i Söndags. Vi pausar en stund inför nästa övning. Gråbo får chansen att slappna av och bearbeta alla intryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar