Dagens övningar

Idag har det varit fullt upp nästan hela tiden. På morgonen hade jag lite skolarbete och förberedelser inför eftermiddagens seminarie. Vid 11-tiden åkte jag till Lund med Gråbo. Jag parkerade vid stationen och gick upp mot stan. Det var precis vid lunchtid, så det vimlade av folk. Alla verkade superstressade (tänk så väl man ser det som betraktare, själva var dom säkert inte medvetna om det) kom det någon gående eller cyklande mot en, så gällde det att väja undan, annars blev påsprungen och utstirrad som konstig. Tur vi slipper sån röra till vardags. Efter en halvtimmes kryssande och väjande var även jag slut i huvudet. Vi slog oss ner på en bänk vid Mårtenstorget och njöt av solen. Gråbo spanade in torghandeln och mumsade på några frolic, äntligen lite lugn och ro. Sen åkte vi hem.

Väl hemma gick jag en sväng med Gråbo och Fänkål i skogen. Jag undrar om det var solens förtjänst, för vi mötte inte mindre än 5 hundar på den korta promenaden. Jag var naturligtvis nyfiken på om gårdagens träning skulle ha gett något resultat, eller om det var att hoppas för mycket. Första mötet gick bra, ingen reaktion från Gråbo. Andra och tredje mötet gick lite sämre. Hund nr 2 var en liten bjäbbig terrier, Gråbo tände direkt och skulle ge svar på tal. Jag röt till ordentligt och han blev tyst. Sen hann vi inte mer än några steg, så ser jag en kvinna med barnvagn och 2 hundar, ca 100 meter längre fram. Halvägs dit morrar Gråbo, men jag är snabb igen och säjer till. Han är ofokuserad på mig, men drar iallafall inte i kopplet och skäller inte.

Fjärde hunden ser vi i god tid. Jag vet av erfarenhet att de mötena oftast är dom svåraste, då hinner nämligen Gråbo gå och spänna upp sig och ladda inför mötet. Jag håller järnkoll på honom och direkt när jag ser att han liksom tar ett djupt andtag och växer 2 cm, harklar jag mig högt och säjer hörrdu med bestämd röst. Gråbo stannar upp och luften liksom går ur honom på en sekund. Han går snällt fot och tar t.o.m ögonkontakt med mig och nonchalerar schäfern fullständigt. Hallelulja moment!! Sista mötet går också bra. Gråbo tittar omväxlande på mig och den andra hunden, men visar inga tendenser till att bli uppjagad och han är helt tyst.

Nu ska vi inte ropa hej, förrän vi är över bäcken, men det kändes jättebra idag. Framförallt känner jag efter gårdagen, att jag verkligen kan läsa honom till 100% och därför kan förekomma situationer bättre. Jag har tidigare agerat för sent, när han redan har börjat skälla. Nu kan jag sätta punkt redan när han blåser upp sig. Nästa arrangerade hundmötes träning blir troligen till helgen. Vi återkommer med rapport.

Nu ska jag läsa på inför morgondagens seminarie...