fredag 14 mars 2008

Dessa fantastiska män...

vad skulle vi göra utan dom? Det jag nu ska berätta kommer att låta hur knäppt som helst, men det hela är alldeles sant!! Idag när jag var ute med Gråbo så började det regna och jag blev dyngsur. Väl hemma bytte jag kläder och drack lite kaffe för att få upp värmen. Efter ett tag kände jag mig fortfarande frusen och bestämde mig därför för att elda i spisen. Jag förberedde med tidningstussar och tändved. Det började brinna på bra och jag skulle slänga in några vedträn. Precis när jag sticker in handen dyker ett HUVUD upp!!!! Jag stirrar på en näbb och ett par runda ögon i några sekunder, sen SKRIKER jag. IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHH.

Anders som är i källaren kommer rusande, han trodde väl minst att jag stod öga mot öga med en mördare.
-Där är nån, skriker jag och pekar på spisen. Han tittar misstänksamt på mig och spisen.
-Nä, säjer han det kan det inte vara.
-JO! skriker jag och han försökte bita mig i handen.

Stackars krake, kanske inte helt underligt att han försökte försvara sig med tanke på att han var ganska nära döden. Om det var någon som borde frukta för sitt liv i det ögonblicket, så var det nog kajan.

Jaha, vad hände sen. Jo, Anders fick släcka brasan och lirka ut kajan ur kanalen. Jag ville inte se på, jag mådde illa och var skakig i benen. Nu är den begravd under nån buske utanför trädgården. Sen eldade vi i spisen, så alla ev. rester skulle försvinna. Förstår ni nu alla tjejer, hur värdefulla killar är som tar hand om sånt här. Jag hade inte klarat av det själv och därför är jag tacksam att jag har en sån snäll man!!!

2 kommentarer:

Sagoruna sa...

Ja verkligen, Anders är en klippa det är min man med i många situationer. Huh så hemskt att stirra in i ett par ögon sådär. Hur många år kommer det att ta innan du kommer att tända brasan igen?

Anonym sa...

När man ingen karl har får man klara sådant själv, det gjorde jag. Men den kajan levde, den satt i skorstenen bakom kaminen o kraxade. Kan ju säga som så att jag och lägenhet var svarta av sot innan jag fick tag om kajan, den klarade sig, jag släppte ut den på balkongen, den satt ett tag o hämtade andan, sen flög den iväg på oskadda vingar. Sen fick jag städa sot o gå o duscha. Mia i Mölle.