Totalt oinspirerad

Ja, så känner jag mig just nu. Kan inte långa, tråkiga Januari vara slut snart. Inte blir det bättre av att solen knappt har synts till på månader, bara grått och mulet dag ut och dag in. Varje dag får man ta sig i kragen för att få något vettigt gjort. Livet går mest sin gilla gång och inget dramatiskt har hänt sen inlägget med pipen. Bilen har varit på besiktning och gick igenom utan anmärkning, SKÖNT! Den blir ju 10 år i år. I höstas bytade vi bromskivor och kamrem. Vi fick också köpa både nya vinter och sommardäck, så det blev en del pengar på bilen i fjol, men å andra sidan så är det ju bara normalt slitage, som man får räkna med. I övrigt går den som en klocka. Jag är så glad för min fina bil :-D Många roliga minnen har jag från alla resor vi gjort med hundarna runt om i Sverige.

I veckan var jag hos Maria Groth. Valparna efter Silver och Fendi skulle vaccineras, besiktigas och chipsmärkas. Jag var med som assistent. Detta innebar egentligen bara att hämta rätt valp i valphagen och hålla ordning på alla papper, men det var väldigt roligt att få vara med. Valparna var jättesnälla och lugna. Jag undrar om det är lugnet före stormen?? Gråbo har ju inte direkt varit lugn av sig. Vi brukade skoja att han var som 2 Fänkål o Hassel tillsammans. Samtidigt så utvecklas han hela tiden och jag märker stor skillnad, han är lugnare nu jämfört med i somras.

Nu ska ni för en gångs skull få frossa i hemska bilder. Jag kan säja att bilderna gör inte ens skadorna rättvisa, det såg mycket värre ut i verkligheten!

Skadorna uppkom när jag trillade i vår trappa, på väg ner. Direkt när jag dunsat klart och landat nere i hallen, kände jag hur det blixtrade i fingret. I ren instinkt kastade jag mig in på toaletten och fick med tvål och lite våld av mig mina ringar. Fingret var svullet jättelänge, flera veckor, men till slut tröttnade jag på att vara låtsasogift och krängde på ringarna igen. Leden är fortfarande inte återställd och ringarna sitter som berget, så det blir till att fortsätta vara gift ;-D

Ca 1 månad efter fallet i trappan var det dags igen. Denna gång trillade jag över ett soffbord och landade på bordskanten. Jag fick förmodligen en spricka i revbenet för det gjorde väldigt ont att andas första veckan. När jag så äntligen tyckte att det började kännas bättre, så åkte jag på en rejäl förkylning med långvarig hosta och det var inte kul för lilla revbenet. Nu har det gått en månad och allt känns bra igen. Det har varit en jobbig höst med mycket sjukdomar och skador och känslor som åker berg o dal bana. Hoppas det är slut på tråkigheter nu.