Det blev precis tvärtom.
När du somnade in i mitt knä på annandagen var plötsligt allt förlorat. Allt jag någonsin älskat var borta. Det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva hur speciell du var för mig. Du var verkligen mitt ALLT.
Nu vet jag hur det känns när ens hjärta lämnar kroppen och man ändå tvingas leva kvar. Kvar i en värld som inte längre är sig lik. Att inte längre kunna sluta ögonen och somna utan att se dig. Att inte längre kunna vara vaken utan att påminnas om dig. Allt som förut varit så viktigt, känns meningslöst. Alla framtidsdrömmar så oändligt långt borta. Tårar som aldrig tycks ta slut.
Min ängel, du lämnade oss alltför tidigt...
7 kommentarer:
Det finns inga ord som kan överbrygga tomheten - jag finns här det vet du!
Kram Annelie
Skickar en kram från mig och blöta pussar från challe o Izac
Kram Maria
Oj!? Va chockad jag blev jag när bara rutinsurfade in på din blogg...
Jag är hemskt ledsen för din skull. Många varma kramar från Maria.
Neej, vad hemskt, beklagar sorgen.
Hälsningar Susanne i Mattmar
Så hemskt sorgligt. Vi tänker på er!
Michael, Katarina, Oscar & Liam
Beklagar sorgen. Alla som kände honom sörjer med dig.
Kramar till er alla.
Kram
Lill o gänget
Men Jenny, så otroligt sorgligt! Jag är alldeles chockad... hur kunde det bli så här?
Sov i ro lille vän.
Jag tänker på er!
Kram från Susanne och vovvarna
Skicka en kommentar